När man betraktar antik norsk konst, erinrar sig ett specifikt ord som omfattar konstens estetik och alla resulterande känslointryck: sublimitet. Dessa vackra porträtt av böljande sjöar och fängslande fjordar har kraften att ta kål på den genomgripande egoistiska synen på människan som världens mittpunkt och riktar istället uppmärksamheten mot naturen. Även traditionell folkkonst som Rosemaling avbildar sällan människor utan tar istället inspiration från blomsterriket. Här är Artportables crash course i antik konst från Norge.

Vikingatiden

Del av Osebergskeppet

Vangstenen, foto: John Erling Blad

Reliker av skandinavisk vikingakonst kan hittas nästan överallt, ett testamente till vikingarnas världsomfattande kolonisation. Konsten består av intrikata detaljer och former beblandade med runinskrifter, som kan pryda vad som helst: skepp, vapen, smycken och även vardagliga verktyg. Det finns omkring 6 olika stilar av norsk vikingakonst och ett par intressanta stilar är Osebergstilen och Ringerikestilen.

Osebergstilen (c. 775 – 875 v.t.) har lånat ut sitt namn till det norska vikingaskeppet Oseberg, känt för att ha dekorerats med detaljerade motiv på djur och bestar som slingras samman likt en orm längs skeppet. Den här stilen beräknas vara den äldsta av alla stilar och beräknas ha lagt ut  ”blueprinten” för kommande stilar. 

Ringerikestilen (990 – 1050 v.t.) härstammar från Oslo och karaktäriseras av porträtt på djur, runinskrifter, blommor och växter. Ett av de kändaste exemplen av Ringerikestilen kan hittas i Vangstenen, en runsten prydd med mönster, runinskrifter och djurporträtt ingraverat med röd sandsten.

Rosemaling

The Story of Norwegian Rosemaling

Rosemaling är en av många traditionella norska konstformer som förts vidare i generationer. Tekniken beräknas ha härstammat från östra Norge runt 1700-talet och var influerat av dåtidens barock- och rokokokonst. Det består till största del av vackra färgglada blomsterporträtt som bildas genom C- och S-drag. De flesta som utövade Rosemaling kom från den lägre klassen som likt nomader reste runt landsbygden och bedrev sin konst på kommission. Idag utövas konsten av många Amerikaner med norska anor, i hopp om att förmedla sin släkthistoria.

Norges konstnärliga guldålder

Johan Christian Dahl (1788 – 1857)

Johan Christian Dahl, Skeppsbrott vid den norska kusten (1832) 

I 1905, samtidigt som Norge blev självständig från Sverige, började den kända industrialisten Rasmus Meyer samla på konst i hopp om att kultivera intresset för norsk konst och stärka patriotismen bland Norges befolkning. Meyer samlade främst på konst från Johan Christian Dahl, känd som den norska konstens fader. Dahl förespråkade ofta nationalromantiska ideal, d.v.s. tanken att man borde avsäga sig antika Greklands- och Romarrikets estetik och livsstil som hela västvärldens identitet och istället försöka uppodla sin egna nations identitet och kultur. Dahl förenade sina åsikter kring nationen med romantikens ideal om fantasi över förnuft, naturdyrkan och hängivenhet till skönhet av alla slag. Han influerade på så sätt många samtida norska konstnärer att måla Norges fantastiska landskap och natur vilket bidrog till ett ökat intresse för landet från resten av världen.

Romantikens konst karaktäriseras ofta av häftiga naturporträtt som egentligen borde skrämma slag på en men som istället får en att förstummas av förundran: “all that stuns the soul, all that imprints a feeling of terror, leads to the sublime.” sa den kända upplysningsfilosofen Denis Diderot om sublimitet. Dahls målningar är högst romantiska i estetiken, han besjälar Norges sublima landskap och tillskriver henne en melankolisk, fasansfull och ibland idyllisk karaktär. Naturens aggressivitet förhöjs med mörka stormmoln och temperamentsfulla havsvågor som väcker alla känslor på en och samma gång.

Hans Gude (1825 – 1903)

Hans Gude, Under ekträdet (1858)

Hans Gude började med att måla behagliga fjällutsikter under sin tid som konststudent i Kristiania där han efter en viss tid specialiserade sig i landskapsmåleri. Gude försökte sedan bli antagen till den kända tyska konsthögskolan, Kunstakademie Dusseldorf. Efter att hans första ansökan blev avslagen kom han in i konsthögskolan och anslöt sig till den rådande konstinriktningen, Dusseldorfskolan, som specialiserar sig på realistiska landskapsmotiv och idealiserade historiska skeenden.

Under ekträdet avger en känsla av idyll och det går inte att förneka att naturen är huvudpersonen i den här målningen. I sann romantisk anda porträtteras ekträdet som vackert och storslaget men också monstruöst i kontrast till de små människorna, en påminnelse om att naturen är människan överlägsen.

Idag går det att se norsk konst världen över och mycket är även influerat av vikingakonst, rosemaling, eller romantiska landskapsporträtt från guldåldern. Vi på Artportable vill även belysa samtida norska konstnärer som gärna sätter sin egna prägel på hur norsk konst kan se ut idag.

Atle Reilo

Inger Elisabeth Skårn

Brita Anjana Skuterud